DENNA SIDA ÄR UNDER KONSTRUKTION

SÅ HÄR ODLAR VI FISK

Vad äter den odlade fisken?
Odlad fisk matas numera endast med ett torrt, extruderat pelletfoder. Fodret består huvudsakligen av råvaror som härstammar från fisk, vilket fisken även i naturliga förhållanden huvudsakligen äter. I takt med att fodren utvecklas ökar inkluderingen av nya foderråvaror, såsom baljväxter och spannmål. Andra tänkbara råvaror såsom musslor, insekter, jästsvampar och mikroorganismer är ännu i forsknings- och utvecklingsstadiet men förväntas fylla en allt viktigare roll i framtiden

Är fiskfodret hållbart producerat?
Den odlade fisken behöver ca 1kg foder för att producera 1kg fisk, vilket gör den till en mycket resurssnål animalisk proteinkälla. Råvarorna som ingår i fiskfodret för den fisk som odlas i Östersjön kommer i dagsläget främst ifrån havsområden utanför Östersjön. Men allt mer använder man “kretslopssfoder” eller “Östersjöfoder”, som består av fiskmjöl och fiskfoder från Östersjöströmming och vassbuk eller skarpsill. Då man använder lokala råvaror från Östersjö, så importerar man inga näringsämnen från utanför systemet – kväve och fosfor circulerar då inom Östersjöns kretslopp.

Hur stor andel av utsläppen till havet står fiskodlingen för?
Fiskodlingen är en procentuellt sett stor utsläppskälla på Åland då vi saknar omfattande jordbruk och industri, men är obetydlig på Östersjönivå.

Hur regleras fiskodlingsproduktionen på Åland?
Fiskodling bedrivs med tillstånd som beviljas utgående från en tillståndsprocess inkluderande tillgängliga miljöfakta och eventuella intressekonflikter. Fiskodlingarnas utsläpp och belastning på vattenmiljön kontrolleras kontinuerligt för varje företag i ett gemensamt kontrollprogram för de åländska fiskodlingarna, som i sin helhet bekostas av företagen själva. Resultaten från kontrollprogrammet utvärderas av en oberoende och av ÅMHM godkänd instans.

Varför flyttar man inte upp alla fiskodlingskassar på land?
Recirkulationsodling på land (RAS-odling) och kassodling i havet är två verksamhetstyper med helt olika förutsättningar och behov. På Åland och i synnerhet i vår skärgård har vi svårt att konkurrera med förutsättningarna som finns på fasta land för landbaserad odling, framför allt beträffande transporter och energiförsörjning. Produktion i havsbaserade kassodlingar och landbaserade RAS-odlingar står inte i motsättning till varandra utan kan fungera som komplement till varandra.

VAR ODLAR MAN FISK PÅ ÅLAND?

FISKODLINGSPLASTER PÅ ÅLAND

Slaktfiskodlingarna (svart fyrkant) är placerade i ytterskärgården på djupt vatten med stor vattengenom-strömning, medan sättfisk/yngelodlingar, sikodlingar och vinterförvaringsplatser (grön stjärna) är belägna på lite mer skyddade lokaler längre inomskärs.

Fiskodlingsplatserna är inte permanenta. Odlingsenheter slås ihop och flyttas längre ut, avvecklas eller går från att vara en slaktfiskodling till att bli sättfiskodling osv. Trenden går mot att en allt större andel av den totala fiskodlingsvolymen produceras längre utskärs.

FÖRR: INOMSKÄRS NÄRA LAND

I fiskodlingsnäringens begynnelse på 1970 och 80-talet var fiskodlingarna placerade inomskärs i anslutning till en brygga, ofta i närheten av boende och rekreation. Odlingsramarna var oflexibla och ömtåliga för väder och vind och kunde därför inte placeras längre ut.

Foder och utfodringsteknik var ännu outvecklat. Dålig vattengenomströmning i de trånga vikarna i kombination med mycket foderspill gav tydliga negativa effekter på den lokala vattenmiljön såsom grumligt vatten, algblomningar och dålig lukt.

Tack vare ett omfattande utvecklingsarbete har det sedan dess skett mycket stora förbättringar både av fiskodlingsramarna och fiskfodret. I dagsläget är det bara yngelodlingar och sikodlingar som odlas närmare land, då dessa behöver lugnare vatten och mer skötsel. Dessa odlingar är betydligt mindre och använder mycket mindre foder än de stora slaktfiskodlingarna som finns längre utskärs.

NU: UTOMSKÄRS TILL HAVS

Moderna fiskodlingskassar är gjorda av slitstarkt polyetenplast som tål de hårda stormarna i vår ytterskärgård. Utfodringen har också automatiserats i högre utsträckning, vilket underlättar skötseln av odlingarna.

Denna utveckling har möjliggjort sammanslagningar och utlokalisering av flera mindre odlingsenheter inomskärs till större enheter utomskärs, vilket ger positiva effekter för både miljön och fiskhälsan. Den kraftiga vattengenomströmningen ser till att det inte ansamlas fiskfekalier under kassarna, vattnet är syrerikt och temperaturen varierar mindre än nära land, vilket får fisken att trivas bättre.

En fiskodling som är placerad på mer eller mindre öppet hav som odlingen på bilden har inte någon dokumenterbar negativ påverkan på den lokala vattenmiljön och kan därför inte ses som en lokal punktbelastning, utan snarare som en diffus och regional belastning, i likhet med atmosfäriskt nedfall. På regional nivå, dvs Östersjönivå står fiskodlingen för en mycket liten andel av de totala utsläppen.

FINNS DET UTSLÄPP FRÅN FISKODLINGAR?

Fiskodling är primärproduktion av livsmedel, precis som jordbruk och djurhållning. All matproduktion är förknippat med utsläpp av fosfor och kväve. Dessa ämnen förekommer dock naturligt i havsmiljön och har bara negativa effekter på miljön då de blir i för hög koncentration och orsakar övergödning.
Den odlade fisken är Ålands i särklass största exportvara. Årligen säljs drygt 6000 ton fisk som odlats i de åländska fiskodlingarna. Detta motsvarar den årliga fiskkonsumtionen av ca 460 000 finländare; dvs mer än tio gånger fler människor än vår egen befolkning. Följaktligen står fiskodlingen därmed för en betydande andel av de totala utsläppen av fosfor och kväve per capita.

Men att utsläpp per capita är högt betyder inte automatiskt att fiskodlingen är en stor miljöbov, utan snarare på att Ålands befolkning är väldigt låg och att vi saknar omfattande industri eller jordbruk/djurhållning. Därför blir fiskodlingens andel av de totala utsläppen per capita högt – på lokal nivå.

FISKODLINGENS UTSLÄPP PÅ NATIONELL NIVÅ JÄMFÖRT MED ANDRA SEKTORER

Fiskodlingar står för en mycket liten andel av Finlands totala utsläpp av fosfor och kväve till Östersjön. Finska (inklusive åländska) fiskodlingar står för ca 2% av Finlands totala fosforutsläpp och ca 1% av Finlands totala kväveutsläpp till Östersjön.

Procentuell fosfor- och kvävebelastning till Östersjön från mänsklig aktivitet i Finland år 2019. Källa: SYKE

DEN ÅLÄNDSKA FISKODLINGENS UTSLÄPP UR ETT ÖSTERSJÖPERSPEKTIV

Trots att fiskodlingsnäringen “sticker ut” lokalt, bidrar den med mycket små mängder av den totala näringstillförseln till Östersjön.

 

Totalutsläpp av fosfor och kväve till Östersjön 2010 och totalutsläpp av fosfor och kväve från de åländska fiskodlingarna. Källor: Helcom, ÅMHM

tel: 040-5409764

info@fiskodlarna.ax

www.fiskodlarna.ax

Jomalagårdsvägen 16

AX-22150 JOMALA

Åland

Fisk är bra för dig
Mår den odlade fisken bra?
Var odlar man fisk på Åland?
Finns det utsläpp från fiskodlingar?
Ålands fiskodlarförening
Våra utvecklingsprojekt