Det är stor skillnad för miljön var en fiskodling är placerad. Forskning gjord av Naturresursinstitutet (Luke) visar att även en relativt stor fiskodlingsenhet inte har någon mätbar negativ påverkan på omgivande miljö om den är rätt placerad, på öppet vatten. Rapporten finns att läsa på finska. Tack vare den goda syresättningen och jämnare vattentemperaturen längre utskärs växer också fisken ca 10% bättre per fodergiva, med andra ord får man mer fisk och mindre utsläpp per mängd foder. Win-win.

Fiskodlingsområdena som fanns med i det andra utkastet var till allra största del inte intressanta för fiskodlingsföretagen, då det redan finns alldeles lämpliga fiskodlingsplatser på privata vattenområden långt innanför havsplanens område. Att odla ännu längre ut till havs när man redan är ute till havs är att gå över ån efter vatten och orsakar bara onödigt långa transporter i samband med utfodring och skötsel. En sådan odling skulle också vara betydligt mer utsatt för kraftiga stormar. Eventuellt kunde det vara intressant att placera en större fiskodlingsanläggning i anslutning till ett vindkraftverk, men några sådana diskussioner har inte förts. Det är också tänkbart att ny teknik för betydligt större offshoreanläggningar kunde göra vissa områden på allmänt vatten intressanta i framtiden.

Ett ytterligare hinder som gör havsplanen oväsentlig är att det ändå inte är möjligt att arrendera ett område för fiskodling på allmänt vatten. Ett sådant arrende villkoras nämligen av landskapsregeringen med krav på att det finns en lokaliseringsplan för fiskodling, som landskapsregeringen själv måste ta fram. Diskussioner kring lokaliseringsplan har förts sedan 2019, då målsättningen var att få den klar under hösten 2021. Arbetet med denna kom dock aldrig igång och någon ny konkret tidsplan finns ännu inte (mars 2021). 

Även utan en lokaliseringsplan finns det gott om både forskning och praktisk erfarenhet kring hur fiskodlingar påverkar/inte påverkar omgivande vattenmiljö. Denna kunskap har ju också legat till grund för valet av de områden som man i handläggningen av ärendet har bedömt att är lämpliga placeringar för fiskodling. Underkänner man nu detta omfattande utredningsarbete som gjorts helt och hållet, eller hur blev det så totalt “fel” resultat bara för just fiskodlingarna? I redovisningen av remissvaren står att fiskodlingarna inte ska “…markeras i norra eller nordvästa skärgården på grund av den unika natur som förekommer där och den risk fiskodling i öppna kassar på dessa områden innebär för naturens tillstånd. Områdena är viktiga för bl.a. flera skyddsvärda fågelarter, unik undervattensmiljö, viktiga rekreationsområden och turismområden, samt kulturhistoriskt värdefulla områden. ” Några belägg för denna påstådda risk ges inte, trots att den går emot etablerad, dokumenterad fakta.

Som kontrast till försiktigheten beträffande fiskodlingar plockas istället algodling med i sista utkastet, som är en helt oprövad verksamhet. Några havsområden på södra Åland är markerade som lämpliga för odling av blåstång och havssallat. Dessa områden är väldigt långt ute till havs på mycket utsatta områden, vilket innebär enorma tekniska utmaningar, utöver de ekonomiska. Motiveringen lyder: “Algodling har potential till att bli en ny näring inom nära framtid och havsplanen föreslår därmed områden till möjliga områden för makroalgodlingar… …Områdena markeras utifrån resultatet av ett EU-finansierat projekt vars målsättning var att identifiera lösningar till att odla alger i Östersjön på ett hållbart sätt (EU-projekt GRASS)”.

En välkänd och väl dokumenterad verksamhet som fiskodling plockas bort med hänvisning till att det saknas tillräckligt omfattande underlag. Istället adderar man en ännu inte existerande verksamhet, baserat endast på en förstudie. Arbetet med planen har tagit över två år och det har gjorts ett bra arbete givet de svåra förutsättningar som ett sådant uppdrag innebär. Man kan ju fråga sig varför det lagts ner så pass omfattande resurser på detta, om slutresultatet ändå blir att ge vika för tyckanden som saknar belägg?

Naturligtvis finns det inget principiellt motstånd mot algodlingar från fiskodlingsbranschens sida. Om det faktiskt ska odlas makroalger runt Åland, så vore det till och med mest rimligt att placera den i direkt anslutning till en fiskodling, så att algerna kan ta tillvara på det vattenlösta kvävet från fiskens gälar (motsvarar fiskens urin). Dessvärre tas det ändå upp väldigt lite kväve och fosfor i algerna, som till största del består av vatten, cellulosa (kol) och vissa mineraler. Lite bättre resultat får man vid odling av blåmusslor, men det är tyvärr ännu långt kvar till att nå lönsamhet, trots att ett flertal pilotförsök har gjorts bland annat på Åland. Två åländska fiskodlingsföretag var de första att testa att odla musslor på rep, sedan skaffade landskapsregeringens miljöbyrå en större musselodling som placerades vid en f.d. fiskodling på Seglinge. Den skördades en gång inom ramen för projektet Aquabest och har sedan dess legat orörd och inte skördats på över tio år. Två unga entreprenörer hade i samma veva planer på att anlägga en blåmusselodling i syfte att skördas för humankonsumtion. Det fanns ett stort intresse från restauranger att köpa musslorna, men projektet föll redan innan starten på att det krävdes omfattande och dyra provtagningar i samband med områdesklassificeringar i initialskedet, utöver de regelbundna provtagningarna som görs inför skörden. Det är tänkbart att en eventuell alg-entreprenör skulle stöta på liknande hinder. Om viljan finns att satsa på odling av makroalger, varför inte istället plocka upp tråden med den bortglömda musselodlingen? Många utmaningar kvarstår ännu för musselodling i Östersjön, men den är åtminstone flera steg före algodlingen. En annan intressant möjlighet är att skörda vass för att plocka upp näringsämnen ur havet och det bundna kolet, samtidigt som det ger positiva effekter för fisket och friluftslivet. Där är också fiskodlingsnäringen i framkant och är med och driver ett utvecklingsprojekt på eget initiativ. 

Det ligger i allas intresse att ha bra utredningar och data som ger objektivt underlag för planering och beslut, istället för grundlösa tyckanden och missuppfattningar. Inför arbetet med lokaliseringsplanen för fiskodling bör landskapsregeringen utnyttja den forskning på området som gjorts, identifiera var det finns eventuella kunskapsluckor och även kommunicera ut slutsatserna på ett sätt så att eventuell kritik som riktas mot den blir relevant och konstruktiv. Fiskodlingsföretagen är redan involverade i ett flertal forsknings- och utvecklingsprojekt och deltar gärna i fler studier och pilotprojekt som kan driva på den fortsatta utvecklingen i hållbar riktning. De större, mer tekniskt komplicerade forskningsprojekten har en så pass liten bransch som vår däremot inte kapacitet att driva själv. Där behövs samordning med myndigheter och forskningsinstitut i våra grannländer. 

Fiskodlingsnäringen bidrar till samhällets välfärd i form av skatteintäkter, arbetsplatser i skärgården och ett hälsosamt livsmedel åt många finländare. Landskapsregeringen kan inte bara begränsa och ställa hårda krav på utveckling utan måste även skapa de rätta förutsättningarna och aktivt delta i den.

/Ålands fiskodlarförening, 23/3 2021