SÅ HÄR ODLAR VI FISK

Vad äter den odlade fisken?
Odlad fisk matas numera endast med ett torrt, extruderat pelletfoder. Fodret består huvudsakligen av råvaror som härstammar från fisk, vilket fisken även i naturliga förhållanden huvudsakligen äter. I takt med att fodren utvecklas ökar inkluderingen av nya foderråvaror, såsom baljväxter och spannmål. Andra tänkbara råvaror såsom musslor, insekter, jästsvampar och mikroorganismer är ännu i forsknings- och utvecklingsstadiet men förväntas fylla en allt viktigare roll i framtiden

Är fiskfodret hållbart producerat?
Den odlade fisken behöver ca 1kg foder för att producera 1kg fisk, vilket gör den till en mycket resurssnål animalisk proteinkälla. Råvarorna som ingår i fiskfodret för den fisk som odlas i Östersjön kommer i dagsläget främst ifrån havsområden utanför Östersjön. Men allt mer använder man “kretslopssfoder” eller “Östersjöfoder”, som består av fiskmjöl och fiskfoder från Östersjöströmming och vassbuk eller skarpsill. Då man använder lokala råvaror från Östersjö, så importerar man inga näringsämnen från utanför systemet – kväve och fosfor circulerar då inom Östersjöns kretslopp.

Hur stor andel av utsläppen till havet står fiskodlingen för?
Fiskodlingen är en procentuellt sett stor utsläppskälla på Åland då vi saknar omfattande jordbruk och industri, men är obetydlig på Östersjönivå.

Hur regleras fiskodlingsproduktionen på Åland?
Fiskodling bedrivs med tillstånd som beviljas utgående från en tillståndsprocess inkluderande tillgängliga miljöfakta och eventuella intressekonflikter. Fiskodlingarnas utsläpp och belastning på vattenmiljön kontrolleras kontinuerligt för varje företag i ett gemensamt kontrollprogram för de åländska fiskodlingarna, som i sin helhet bekostas av företagen själva. Resultaten från kontrollprogrammet utvärderas av en oberoende och av ÅMHM godkänd instans.

Varför odlar vi inte fisken i landbaserade RAS-system?
Recirkulationsodling på land (RAS-odling) och kassodling i havet är två verksamhetstyper med helt olika förutsättningar och behov. För laxfiskar såsom regnbågen har det tidigare bara varit yngel och mindre fiskar som odlats på land. Lönsamheten för odling av större laxfiskar i RAS-odlingar är fortsättningsvis mycket låg och kräver mycket stora volymer och kapitalinvesteringar för att gå runt.

För laxodlingar i t.ex Norge är fördelen med landbaserad odling att man slipper problemen med rymlingar och laxlusangrepp. På Åland har vi inte dessa problem, men däremot är belastningstaket för kväve och fosfor en hämmande faktor för näringens utveckling, vilket är en fördel för RAS-anläggningar.

En annan fördel med RAS-anläggningar internationellt är att fiskodlingen kommer närmare konsumenten i storstäderna. På Åland och i synnerhet i vår skärgård har vi däremot svårt att konkurrera med förutsättningarna som finns på fasta land beträffande transporter och energiförsörjning.

Produktion i havsbaserade kassodlingar och landbaserade RAS-odlingar står inte i motsättning till varandra utan kan fungera som komplement till varandra. På Åland har vi mycket goda odlingsförhållanden i havet, samt en branschkunskap i världsklass. Därför är havsfiskodlingen värd att bevara.

VAR ODLAR MAN FISK PÅ ÅLAND?

Slaktfiskodlingarna (svart fyrkant) är placerade i ytterskärgården på djupt vatten med stor vattengenom-strömning, medan sättfisk/yngelodlingar, sikodlingar och vinterförvaringsplatser (grön stjärna) är belägna på lite mer skyddade lokaler längre inomskärs.

Fiskodlingsplatserna är inte permanenta. Odlingsenheter slås ihop och flyttas längre ut, avvecklas eller går från att vara en slaktfiskodling till att bli sättfiskodling osv. Trenden går mot att en allt större andel av den totala fiskodlingsvolymen produceras längre utskärs.

FINNS DET UTSLÄPP FRÅN FISKODLINGAR?

Fiskodling är primärproduktion av livsmedel, precis som jordbruk och djurhållning. All matproduktion är förknippat med belastning av fosfor och kväve. Dessa ämnen förekommer dock naturligt i havsmiljön och har bara negativa effekter på miljön då de blir i för hög koncentration och orsakar övergödning.
Den odlade fisken är Ålands i särklass största exportvara. Årligen säljs mellan 4500-5500 ton fisk som odlats i de åländska fiskodlingarna. Detta motsvarar den årliga fiskkonsumtionen av ca 300 000 – 400 000 finländare; dvs mer än tio gånger fler människor än vår egen befolkning. Följaktligen står fiskodlingen därmed för en betydande andel av de totala utsläppen av fosfor och kväve per capita om man räknar utgående från den åländska befolkningen.

Men att utsläpp per capita är högt betyder inte automatiskt att fiskodlingen är en stor miljöbov, utan snarare på att Ålands befolkning är väldigt låg och att vi saknar omfattande industri eller jordbruk/djurhållning. Därför blir fiskodlingens andel av de totala utsläppen per capita högt – på lokal nivå.